2012-06-01

FREDAG IGEN

Igår tappades Ode to Rufus på flaskor, totalt 25,5 liter fick vi ut. Vi började med 26 liter mörk, ljuvligt doftande, smutsbrun-skummande och skvalpande vätska. Efter cirka en timme hade vi helt plötsligt två öl! En Ode to Rufus och en Ode to Rufus X. Vad står X:et för då? Jo, det står för vår hemliga ingrediens, kaffe!

När vi tappade vårt öl på tunna hade det efter lite justering med socker och sirap fått ett OG på 1.085, när vi igår kväll tappade om det till flaska mätte vi ut ett FG på 1.015. Jag vet inte om ni är mattegenier hela bunten, men vi är lata och lät vår trevliga iPhone-app snällt berätta att det borde betyda att vi nu innehar ett öl på imponerande 9.4% ABV. Kanske ingen russian imperial, men väl en imperial.

Smak/doft/munkänsla? Första intrycket, utan kolsyra och rumstempererat, var grymt lovande. Det här med doft är inte riktigt min starka sida men såhär upplevde jag provsmaket. Mild sötma, krämighet från havren, en lätt rostad ton och en mild rökighet. Munbeskan är bra men efterbeskan något klen. Ganska påträngande alkohol ur öppningen på glaset, alkoholen går också igen med en litet för stark karaktär både i smak och munkänsla. Som sagt är ölet långt från i bästa skick för en bedömning. Några veckor på flaska och något kyld bör resultatet vara värt en guldmedalj.

Edit:
Det där med alkoholen kan ni ta med en nypa salt, så kraftigt alkoholig är den inte. Man är alltid lite för självkritisk, i alla fall jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar